För dig som är anhörig
För dig som är anhörig
Helt plötsligt så har någon du bryr dig om drabbats av en sjukdom som väcker så starka känslor. Vi vill att du ska veta att de flesta som får cancer överlever. Vi vill också att du ska veta att det idag finns bra bromsmediciner som hämmar cancerns framväxt. Men vi förstår att det ändå känns tungt och vi vill hjälpa dig att orka – du är inte ensam.
Hur kan du hjälpa till?
Det finns inget rätt eller fel. Det finns inte heller en manual som kan förklara en annan människa. Alla är olika, alla reagerar olika och allas cancer är olika. Det man som anhörig kan göra är att försöka finnas till. Ställa frågor. Vissa vill prata, kanske vill de prata så mycket att det känns som om de ältar. Det måste få vara okej för dem att göra det. Men det kan vara jobbigt att orka med för den som anhörig. Här kan vi spela en viktigt roll för dig och er. Du kanske har samma behov som den cancerdrabbade, samma behov av att få prata med och finna stöd i andra som befinner sig i samma situation. Hos oss finns människor som har cancer, har haft cancer och människor som är anhörig till någon som har cancer. Varmt välkommen att bli medlem.
Hur kan du få hjälp?
Det är de anhöriga som står för den största delen av vården i hemmet. Att kunna hjälpa den som är sjuk kan ge mycket tillfredställelse men också kännas tungt. Ibland behöver även den som är anhörig hjälp. Det finns möjligheter att få så kallat anhörigstöd eller anhörigvård. Enligt Socialtjänstlagen (SoL) är kommunen skyldig att erbjuda olika former av stöd åt anhöriga som vårdar sina nära. Stödet som erbjuds skiljer sig åt mellan kommunerna, till exempel kan det finnas möjlighet till samtalsgrupper eller ekonomisk ersättning för förlorad arbetsinkomst. Du kan ringa växeln i din kommun och fråga efter den som arbetar med anhörigstöd för att få reda på vad som gäller i din kommun. Du kan läsa mer om anhörigstöd här. Vi finns också till som en möjlighet att ställa frågor och hitta stöd bland andra anhöriga.
Att få cancerbesked
Det kan vara svårt att vara mitt i det men ändå stå vid sidan om. Hur ska man reagera? Det går inte att ge ett tydligt svar. Människor är människor, alla är olika och vill också bli bemötta på olika vis. I texten nedan beskrivs de fyra olika faserna som är vanligast att man reagerar efter under en krissituation. Att förstå dem kan hjälpa.
Det är svårt att få beskedet cancer. Det finns så många starka känslor kopplade till det, inte sällan är döden ett av dem. Även om de flesta som får cancer överlever.
Alla reagerar olika på beskedet och det går inte att förutse hur någon kommer att reagera. Ingen reaktion är rätt eller fel, men det kan för en utomstående upplevas som irrationellt. Människor som befinner sig i chock kan uppleva overklighetskänslor, känna sig rädda, rastlösa, nedstämda och ha koncentrationssvårigheter. Kanske upplever också du som närstående att du befinner dig i ett chocktillstånd?
Det är inte ovanligt att slå ifrån sig diagnosen, tro att det gäller någon annan, inte mig, inte jag. Kanske har läkarna gjort fel?
Detta är inte en annorlunda eller felaktig reaktion. Det är helt enkelt ett sätt att hantera situationen.
Under denna fas är det inte ovanligt att söka en massa information om sjukdomen. Att få information kan lugna. Det är också viktigt att förstå att ingen människa är den andra lik. Man kan inte läsa sig till sin egen sjukdomsbild. Det man kan göra är att läsa på om sjukdomen för att kunna ställa bra och relevanta frågor till sin läkare. Det kan också vara värdefullt att gå med i en patientförening, som vår. Här kan man föra samtal med människor som vet vad man går igenom.
Under denna fas kan man känna vrede, sorg och skuld. Kanske ställer man sig frågan varför. Varför just jag?
Man vet för lite om cancer för att kunna säga vilka det drabbar och varför. Istället handlar denna fas om att bearbeta och börja acceptera det som händer. Vi hjälper gärna till och hoppas att du vill bli medlem i vår Facebook-grupp där alla frågor, tankar och känslor är okej att uttrycka.
Processen måste få ta tid! Kanske blir livet aldrig det samma som innan man fick cancerbeskedet. Men det behöver inte vara något negativt. Många vittnar om hur de fått en annan syn på tillvaron och kan se på livet med andra ögon. Även om det är svårt är det viktigt att ta tillvara på livet som det är nu. Försök att hitta det ljusa i situationen som man hamnat i. Ta en dag i taget, hitta en ljus punkt varje dag. Det är en god början.
Du är inte ensam
Vi finns här för dig
Stöd, tröst och medmänsklig värme är viktigt under livets alla skiften men mest av allt under en kris. Våra medlemmar tröttnar aldrig, vi kan fungera som både bollplank och stöd åt dig. Hos oss finns andra som drabbats av njurcancer och vet hur det är. Du är inte ensam. Bli medlem här.
Andra i samma situation
Ingvar
Anhörig
1967 dog min mor i bukspottkörtelcancer. Hon blev 58 år gammal. Det jag minns tydligast var känslorna av vanmakt och ilska blandat med sorg och vemod. Det var ju så orättvist. Hon som var så fin och snäll och alltid kärleksfull mot mig. En fruktansvärd otur att just hon skulle drabbas…
Jörgen
Drabbad
Mitt namn är Jörgen Jehander och jag var 46 år när jag fick njurcancer. Här är min reseberättelse. En lördagseftermiddag i februari började jag känna stark smärta på höger sida som ökade i styrka, till slut var smärtan olidlig så jag hamnade på akuten. Där blev jag liggande ett tag innan en läkare tog ett så kallat…
Kunskapsportalen
Vi vill hjälpa dig att få svar på dina frågor och ge dig stöd i turbulensen som kan uppstå. Därför har vi samlat vanliga frågor och svar i vår kunskapsportal.
