Jörgen, 46 år
Min berättelse

Jörgen, drabbad

Mitt namn är Jörgen Jehander och jag var 46 år när jag fick njurcancer. Här är min reseberättelse.

En lördagseftermiddag i februari började jag känna stark smärta på höger sida som ökade i styrka, till slut var smärtan olidlig så jag hamnade på akuten. Där blev jag liggande ett tag innan en läkare tog ett så kallat snabb krea för att kontrollera min njurfunktion, kreavärdet visade på en nedsatt njurfunktion varför jag lades in för att kontrollera förekomst av njursten. Under senare del av lördagen fick jag genomgå en datortomografi.

Söndag morgon var det dags för läkarronden och då fick jag informationen att de hade sett någon som inte skulle vara där, varför de vill ta nya bilder – denna gång med kontrast för att få bättre bilder. Direkt gick hjärnan igång, något som inte skulle vara där. Kunde det vara en cysta eller var det en tumör? För första gången började jag läsa om njurtumörer och njurcancer, snabbt förstod jag att det här kunde bli allvarligare.

Måndag morgon var det dags för läkarrond igen. Men den här gången passerade läkaren mig och sa något som etsat fast sig i min hjärna: ”Du och jag skall ha ett allvarligt samtal”. Efter det försvann läkaren i en timme. Den längsta timmen jag upplevt i mitt liv. Jag passade på att ringa min fru och säga att hon måste komma in, för det var inte bara en njursten utan sannolikt något mycket mer allvarligt.

Min fru hann precis komma när läkaren sa att vi skulle gå in på hans rum. Han sa direkt att jag har njurcancer, en 7 cm tumör. Ridån gick ned. Jag kommer inte ihåg så mycket vad han sa för jag kopplade ned, men min fru hörde allt. På tio minuter hade livet tagit sig en tvär sväng där jag nu hade en farlig cancersjukdom.

Nu var det mycket som skulle hända: ny datortomografi för att utesluta spridd njurcancer och boka tid för att operera bort njuren med tumör. Det var otroligt värdefullt att driva den här fighten tillsammans med min fru för hon var den som tog all kommunikation med sjukvården. Själv började jag med ingenjörsbakgrund att läsa in mig på allt jag kom över om njurcancer på nätet. Kunskap är makt!

Efter många turer med diskussioner om olika sjukhus så fick jag till slut tid på ett för att träffa en läkare som specialiserat sig på njurcancer. Direkt när jag träffade den läkaren så infann sig känslan av trygghet och full tillit. Hon förstod att jag var den vetgirige patienten, ingenjörstypen. Hon visade mig på sin dator hur tumören såg ut och var den befann sig i den högra njuren. ”Är du branschen?” frågade specialisten då hon märkte att jag läst för mycket teori om njurcancer eftersom jag använde terminologi som används inom läkarkåren. Det var ett sätt för mig att bearbeta traumat med njurcancer, att läsa allt som fanns på nätet – och det finns mycket!

Operationen gick fort men det var en lång väntan att få information om exakt vilken typ av njurcancer som jag fått. Till slut fick jag reda på att jag hade en kromofob variant som är den snällare av de olika cancervarianterna vilket kändes bra, även om det fortfarande var cancer.

Sammantaget upplever jag att ovissheten och den ständiga skräcken för att cancern kan komma tillbaka som jobbigast, helt enkelt känns livet mer otryggt än innan jag fick cancer. Däremot är jag mer tacksam och tar inget för givet i livet, utan lever mer i stunden.

Min rekommendation till andra som hamnar i samma situation är att inte göra resan själv utan ta hjälp så att ni är ett team som kämpar tillsammans. Ta redan på hur det fungerar och ställ krav på sjukvården, det gör verkligen skillnad!

Läs fler berättelser från andra i samma situation.